George Dore förtjänar sannerligen att hyllas. Han och kompisen Chuck Finley. George är bibliotekarie i East Lake, det ligger i staten Florida, Förenta staterna. Chuck är en av bibliotekets ivrigaste och trognaste besökare. I nio månaders tid tog han egenhändigt ut hela 2.361 böcker. Grovt räknat ger det vid handen att han läst uppåt 9 böcker om dagen. Sannerligen en bragd. Till denne hjälte borde resas en staty.
Nå, har han verkligen läst så många böcker? Knappast. I sanningens namn bör sägas att Chuck inte läst ett enda exemplar ur det insamlade bokberget. Inte heller har han använt dem till att stötta halta stolar och bord, bygga trevliga inhomhus pärmbesatta hyddor eller helt tarvligt flängt dem överallt i sals- och sovrum som prydnader för att imponera besökare. Saken är nämligen den att Chuck Finley inte finns till, han är ett påfund, en fiktiv person, vilket ju i sig är skäl nog för att resa staty i hans ära.
Den som dock verkligen förtjänar att hyllas som en hjälte i vår tid, med staty av största bokformat, är bibliotekarien George Dore. Det var han som uppfann Chuck Finley, gav honom en (fiktiv) personlighet, en (falsk) adress, till och med ett (surrealistiskt) körkortsnummer. Och det var han, George Dore som, med hjälp av en kollega, fifflade med utlåningssystemet för att låta Chuck Finley obegränsat låna ut böcker. Fiktivt, alltså, inte en enda bok lämnade hyllorna, karussellen skedde rent elektroniskt, de gick ut och in pâ bildskärmen, de ut- och inregistrerades i databeståndet, "fake news" alltsammans - ja, där ser man, cybervärlden har inte så mycket att göra med den goda gamla verkligheten.
Detta vet vi därför att en liten byråkrat någonstans i den överordnade byråkratiska kedjan upptäckte och uppdagade tricket. För denna nog så fiffiga trollkonst fick inte George Dore beröm. Tvärtom, det blev skampåle, han tvingades till tjänsteledighet på obestämd tid med avsked som möjlig slutdom. Socialt utfryst, alltså, utsatt att vandra på enslig hal is. Men nu är det ju så i detta vårt överadministrerade tukthus, och byråkrater saknar som bekant helt humor, det vet vi.
Sedan kan undra varför George övergick till dylika metoder för att ge sken av att utlåningen på biblioteket fungerade jättebra. Man skulle kunna tro i första hand att det hade sin grund i det där rådande anslagssystemet som pungar ut pengar i förhållande till mängden utlånade böcker. Så är inte fallet. De bibliotek George sökte beskydda låg vid utkanten av stan och de får ett fast belopp, oavsett hur många böcker de lånar ut.
Nej, saken och ärendet gällde något helt annat. Georges korståg var av en helt annan art. Vad han tog strid mot var utrensning. Han visste mycket väl att böcker som inte lämnar hyllan tillräckligt riskerar utrensning. Regeln är mycket enkel, har George uppgivit: en bok som inte lånas under ett eller två år åker till soptippen.
Det är något författaren Nicholson Baker skrivit mycket om. Till exempel i The New Yorker från den 14 oktober 1996. Jag har kvar klippet. Där berättar han om hur det gick till när stadsbiblioteket skulle moderniseras i San Francisco. Det blev mycket plats åt allsköns kulturellt trivia, däribland en Chevron Corporation Teen Center, men helt otillräckligt lagringsrymd för böcker. Ja, då blir det bara att gallra. (Baker hade också onda ord om digitalisering: om Walter Benjamin och John Milton fanns det mycket mer att hitta i det gamla papperskortsystemet än i den datoriserade varianten: en annan slags utrensing).
Böcker som ogräs, alltså. Det var detta George Dore inte kunde finna sig i. En hjälte i vår tid. Han tog till kamp. Och det, likt den okände soldaten, stupade han tappert för. Väl värt en staty.
Storyn, bör tilläggas, kommer för egen del ursprungligen från den ryska nyhetskedjan RT, som kvittrade om'et den 3 januari 2017, men densamma härrör i sin tur från en artikel av Jason Ruiter i tidningen Orlando Sentinel med online datum 30 december 2016. Båda länkar står nedan.
Denna lilla skrift är blott 730 ord lång. I ett brev från Evelyn Waugh till Nancy Mitford från den 10 augusti 1948 beröms den sistnämnda för att avverka var dag 2000 ord (The Letters of Evelyn Waugh, 1980, Penguin pocket 1982). Här har jag bara hostat upp tredjedelen av dagsransonen. Jag får ta och skärpa mig...
https://www.rt.com/viral/372508-library-protect-fictional-character/#.WGuCXmfyuXw.twitter