Du gamla och fria

Göran Palms Vintersaga är det bästa som hänt mig på länge. Jag har hunnit halvvägs, sid 500 på ett ungefär, och med tiden har jag saktat farten, bara ett par stycken åt gången. Det är ju så med mycket bra böcker. Helst av allt vill man att de inte skall ta slut.

Nå, man kan ju givetvis läsa om den efteråt. I och för sig ett bra beslut. Kalla det gärna en livsinställning. Minns att en engelsk författare - namnet har jag tyvärr glömt - hade till vana att läsa om en Dickens varje år. Och faktiskt: vi borde alla ha en liten lista på de böcker vi bör ofta läsa på nytt. Själv tänker jag på Shakespeare och Goethe, ja och så Strindberg.

Mobil motoroil

Men nu gällde det Vintersagan. Där jag nu sitter i avlägsna Bryssel, i den vintermörka gryningen med katten ihoprullad invid elementet, har jag till hands en gammal reklamkarta över Sverige. "Mobil bilkarta" står det på framsidan och bakintill lovordas motoroljan "Mobiloil super". Den delades väl ut vid bensinmackar, då på sextiotalet. Hade den med mig när jag liftade ner längs E4:an. Nu har den en annan användning. Till exempel kolla var Lilla Ed ligger i Dalsland. Där har jag aldrig varit. Inte förrän nu: Göran Palm är en bra vägledare och det krävs inte mycket fantasi för att traska bredvid honom längs stigen som slingrar längs sjön.

Göran Palm kan nog betecknas som folkkär i omvänd betydelse, det vill säga att det är han som är i kär i folket, i synnerhet de som sakteligen slås ut, som vägrar ge upp, sitter kvar på täppan och, liksom Palm, är kära i landet, det ännu ofördärvade, där de lekt som barn, det gamla jordbrukssamhället, omgivet av skogar och sjöar, "vitsippor och sommarkvällar"...

Vem är radikal?

Detta Sverge, för att uttrycka det litet kommunistiskt som Jan Myrdal, är landet han har kär. Inte storbolagens, inte den amerikaniserade maktelitens, inte de EU-godkända räknenissarnas, inte de senkapitalistiska spekulanternas Sverge, utan det folkliga. Är Palm för den skull radikal? Knappast.

Som Brecht påpekat det en gång för alla: "kommunismen är inte radikal, det är kapitalismen som är radikal". Citatet kommer från Ernst Bloch, jag råkar läsa hans trettiotalsskrifter parallelt, och det är ju så nära sanningen man kan komma. Vi lever under kapitalismens radikalism. Om det har Göran Palm mycket att säga.

Far väl

Det han ser och beskriver är ett klassamhälle, en kamp mellan maktens och folkets kultur vars fotspår han trampar upp och ner. Då som nu. Det var 1966 hans En orättvis betraktelse kom ut och den bidrog inte lite till mitt politiska uppvaknande.

Jag var bara omkring sjutton år när jag läste den och Vietnam, i öster, Che Guevara, västerut, slog upp tält på Sergelstorg. Alla Stockholms blåödga rödgardister välkomna. Datumet, 1966, kollade jag inte upp i bokhyllan utan på det googlade nätet som var ohyfsat vänlig nog meddela att Göran Palm avled förra året, åttiofem år gammal, den 12:e april 2016 närmare bestämt.

Det var mycket nedstämmande. Jag hade ju tänkt skriva ett par rader till honom och tacka för allt han givit oss. Adressen skulle inte vara så svårt att luska ut, i Vintersagan står det Surbrunnsgatan, nånstans i Sibirien. Det här är andra gången detsamma händer mig. För ett par år sedan ville jag skriva till (och djupt tacka, i synnerhet för Vad man ser och hedrar) Stig Claesson. Omöjligt. Han hade också hunnit dö, det var i januari 2008. Man känner sig rätt ensam, då. Nå. När man känner sig ensam skall man med fingertopparna gnugga benet runt ögonhålorna och bli varse om dödsskallen som ligger och väntar där under. Om man känner sig för det kan man då utbrista: Poor Yorick! Just det, poor Göran, poor Stig, poor lilla jag.

Samhällskritik

Vad som följer får väl då bli "poste restante". Boken är ju inte död. Böcker dör aldrig. Vintersagan fortsätter sin stilla gång. Tadam, tadam, i förtrollande blankvers. Samhällskritik är det gott om. När valfrihet till exempel likställs med "hundra sorters tandkräm". Eller när den så kallade digitala omställningen blottas som bedövande kommersiell religion - här krävs fullt citat:

Men har ni gått i skolan sen det blev
modernt att skrota gamla klassiker
och rim för digital information
förstår ni kanske ändå ingenting.

Var det bättre förr? Jojomensan är Göran Palms rungande svar, och då inte som nostalgiker utan som retroprogessiv vänsterman. Med fin ordvrängning understryker han att det var bra bättre när folk skapade eget "bo-lag" istället för att fjärrstyras av dagens miljöförstörande människoföraktande storbolag.

Folkets stora diktverk

Boken kan med rätta beskrivas som ett "stort diktverk, kanske det sista i sitt slag". Den bedömningen är tagen från Magnus Ringgrens recension i Aftontbladet (16 augusti 2016). Han skriver fint om prästsonen Palm. I Vintersagan Sverige, säger han, "ser vi kanske för sista gången på länge folket från vänster. Vi får nog vänja oss vid att begreppet tagits över av extremhögern."

Tja, vänja och vänja, det får väl betraktas som ett övergångsfenomen. Har med konjunkturen att göra. Den svänger, det hör ju till dess natur, man får se och ta saker med tålamod, det är bara en fråga om ett par sekler. Göran, vi ses på nytt!

Ringgrens recension går att läsa här: http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23350120.ab
Boken är utgiven hos Karneval, 2016, 1.110 sidor, 249 kronor, billigt, köp & läs!